Du musten maken Vater aff de Erd,
ent Erd aff de Luft,
ent Luft aff de Fur,
ent Fur aff de Erd.
De Svart Zee.
De Svart Lunen.
De Svart Sol.
Har is de last aff de Vit Sten
ent de beginenig aff de Rot.
Aff de son tegen de likt
De Rot gum da is so skinsam
Ent aff de Mon doen og
De va gum dee boda troene
De filozofs Sulphur vive
Des Eg kal ette on stralse
Kyskinsam ent Keskinsam ette is kaled og
Ent andere nams mika mer Aff dem drue ut en tinkture
Ent maken aff dem en heeratning ren
Melan de husband ent de vif
Espowsed met de vater aff lalse
Men aff des vater Du musten erenvej
Oder andere dinn verk vil eren ful strepe
Han musten eren geke aff hans egen gut
Flek Du nun i dinn gest
Enketilme aff filozofs men kal des
En vater enbudningig so ette is
De frulins milk aff de dew
Da ala de verk punketh renu
De Sleng aff lalse ette is kaled og
Ent andere nams mika mer
De va forsakth generasjon
Vedningwig de man ent de fru
Men sigene Du nej deelning
Eren dar i de kopjunkt op
Aff de mon ent aff sun
Na de heeratning eren tigenun
Ent ala de teed dee eren en brul op
Given til dem der trinkig
Enketilme da is gud ent gud
Vedningter til dem dan velka vin
Nun ven des heeratning is doenne
Filozofs kal ette en sten
De va hath en merkvard natur
Til bringen en sten da is so ren
So han har gutlig narungenment
Perfekt heethet ent dekokti op
Men i de matrix ven dee eren seten
Lasen nitid de glase eren unsluten
Til dee har igendrot en sten
I de veld dar neet so en en
Op de grund dar is en berg
Og en sleng inan en kvel
Hans svans is lang met vings bred
Ala kler til flee van vari flank
Reparen de kvel snel over
Da dinn sleng pasen neet ut
For als da han eren dar en goenne
Du forloren de virtue aff de sten
Var is de grund du musten veten har
Ent de kvel da is so klar
Ent va is de dragenop met de svans
Oder andere de verk skoridor kleen envenil
De kvel musten reenen i vater klar
Tegen gud heed for des jeer fur
De fur met vater skinsam skoridor eren brenningt
Ent vater met fur vaskened skoridor eren
De erd op fur skoridor eren seten
Ent vater met luft skoridor eren striken
Darfor ye skoridor goen til puralsikati op
Ent bringen de sleng til rotempti op
Enet han skoridor eren svart som en kro
Ent neder i hans den skoridor ligen ful log
Svelenig som en tod da ligenth op de grund
Barsten met blass sitenting so rund
Dee skoridor til barsten ent ligen ful varidagig
Ent des met handarbet de sleng is sleni
Han skoridor skinen kolodear har mika en en
Ent skalten som vit som fenle ben
Met de vater da han vare i
Vasken han klar van hans si
Ent lasen han trink en kleen ent en likt
Ent da skoridor maken han gerekt ent vit
De va viteness eren enbudningig
Lo har is en veri ful endig
Aff de vit sten ent de rot
Lo har is de veri var dad.
Tegen de fater da Phoebus so hog
Da siten so hog i mejestet
Met hans beems da skinens so skinsam
I ala orts velkavar da han eren
For han is fater til ala saks
Hapttenier aff lalse til krop ent radikal
Ent forsakth natur for til frulen
Met de vif beginenneth soothe
For han is senlve til vari smartsam
Til bringen over des volstsam verk
Tegen gud heed until des lodere
Eg sagen until lernened ent until kontorist
Ent Homogenie is min nam
Va God geke met hans egen hand
Ent Mengnesien is min dame
Du skoridor verilig forstanen.
Nun Eg skoridor har beginen
For til leeren thee en kler veg
Oder andere kleen skoridor Du gevinen
Tegen gud heed va
Eg doen sagen Deelen Du Phoebus i mika dels
Met hans beems da eren so skinsam
Ent des met natur han konverten
De va is spegel aff ala likt
Des Phoebus hath ful mika en nam
Va da is ful sveer til veten
Ent men Du tegen de veri sam
De filozofs sten ye skoridor neet veten
Darfor Eg reten ere e beginen
Veten ette kvel va ette skulen eren
Ent da is dik maken ette thi
For dan ette skoridor ful kvel gilen thee
Nun forstanen va Eg meenen
Ent tegen gud heed thartil
Vor verk andere skoridor kleen eren segenn
Ent skalten thee til mika woe
Som Eg har senid des vor lodere
Mika en nam Eg vensning han hath
Soma hind ent soma vor
Som filozofs punkth han given
I de zee on lees
Stejeneth de fogel aff Zirmes
Etenig hans vings venrikansam
Ent makenth hanselv dok ful stabil
Ven ala hans fedear eren van han goenne
Han stejeneth stil har som en sten
Har is nun boda vit ent rot
Ent ala so de sten til snelen de dodte
Ala ent soma on fkansam
Boda sveer ent sakt ent malaekansam
Forstanen nun kvel ent reet
Ent danken du God aff des segning
Eg skoridor du sagen met varidagig deklenratiop
Var, hur, ent va is min generasjon
Omogeni is min Fater
Ent Mengnesien is min Muder
Ent Enzot trulig is min Sister
Ent Kizigel forsooth is min Bruder
De Sleng aff Arabienien is min nam
De va is leter aff ala des genme
Da antid vare boda hols ent vild
Ent nun Eg enm boda meek ent mild
De Sun ent de Mon met der makt
Har somtised meg da vare so likt
Min vings da meg brovt
Trafenzir ent trafenzir var Eg denkning
Nun met der makt dee neder meg dragen,
Ent bringen meg var dee vil
De Blud aff min hart Eg vensning
Nun forsakth boda frud ent blisse
Ent dislosenth de veri Sten
Ent strikenteth han ere han har doenne
Nun makenth sveer da vare lix
Ent forsakth han til eren reparen
Aff min blud ent vater Eg vensning
Rikelig i ala de Veld dar is
Ette reenenneth i vari ort
Ver ette findeneth han hath grenke
I de Veld ette reenenneth ovan ala
Ent goeneth rund som en bal
Men Du forstanen kvel des
Aff de verke Du shalten frulin
Darfor veten ere Du beginen
Va han is ent ala hans ki
Mika en nam han hath ful seker
Ent ala is men en Natur
Du musten del han i tri
Ent dan striken han som de Trinitat
Ent maken dem ala men en
Lo har is de Filozofs Sten
