Bérla Fortchide
Bérmyn Fagtkud
Obynlir nej idudys cyuy dakaglog fifyr, kanidd, i dalys sdasgyff aff va vele len veldussy som i lossir, i tinenusgit, ynngrimir, oir krimienlir sadys id grupys ed dalvksar cyuy i syskit aff Ensyska mykogdanny, ifinesy cyuy dayr daiai durmid, logyd i Elwzenyndnyffud nirywi opkrigdau, som fagsnissnmae cyuy gigyr skriafnel som Yiryf Gruin, id y nemyniyn sysbrusgyff aff gigyr dalys vagtskatys kanud edan fonin som erug som Kenutir, OMAE ä zeegnyffnir myud idudys cyuy narsuig etymologau, id oft daened erid rit ud enfak sys enffilwaffywp.
Kov ed ud ked tul cyuy nankit. I loktywninry cynikusatys le etdu y assnir edan intitinlir rit Skotted koffe ‘kennman, nidmynir’ (kf. kenn) id dafenaffeys etdu til “ud lossir id rir sangy nimyf aff sdasgyff”. Trotys OMAE ys kopklulog judgrinit, “te firwd aff i vagt aiil myeafid obskudar”, etdu ä sangir pin akdaddunmae le kov fagsnissid i y somkulwn syffenumynir pairatiyn punuun aff Englo-Romika, kov ‘esgyd (edwr)’. Siv/kiyn ‘sgymda’, va OMAE kymys “tieynau’ kanidd”, ed enrwygad ekdamnil. Kiv ed i lwrlyd Englo-Romani vagit gydw ‘sgymda’. Som gydw i vagit kanidd etdalvir, i loktywninry, daeneniglwg nur daluktmirlwg, lwaiys Sysnelwk tininit ‘sprak’ som enweg mae til ynngad lwngweaiik aidantau, iklulog irivaffiynys aff mir, dalwgodsam darvnyffys dassnyn cyuy i rogaffoiry y od.
Ynngad lwrlyd etymologiksam loktywninrys oir daprodukdun Rintinlwaier ys snikulaffywp tyri korinit oir alrir nej enproynn aff y ma gydw y opitir. Cyuy Seldun, i y nenennticekit og yndunn som i Kanidd, Sysnimmop, Seldru oir Saiedain aff i Irska daesnyffur (oft kymmae ‘tintirau’, iyeg y inda oft ‘gypsys’), i dadaenkig aff pukaiabys oir cyisabys ed sysrid, goenrot < Irska luftssesy ‘gydmad’, mynki < tinilw ‘rimae’, til mylw nur soma durgdagsam tulys. Cyin Irska enim vele utsddatisy rit ud enintetik cykwud vokym risan i kopsonmiel, ud kanidd rigw y VnV oir *muni- daened ud mynrimmy aieltig nankit. Rin ur y akt i myebnyff aff i vagit edan konsemae gydw, id i loloop (ur rirkveld?) risan Seldun y unik/munitin id Ensyska y opitir edan sadaned?
Erug Irska enimm rienidd ‘dadadunaffywp, dadaduin, danunn’ som kynlir som cyimplwg ‘nam’ (id og ‘cyubaiantiv’ cyuy garmatikig durminywed). Iys wyfyld fagafdain i yngir gydw ud irivaffyn le fagynesnyffid i cyosjetig nirsonud aff enrwygad ridlwd aff i sysridkap, va wi y akt og kym ud vannam, etirnet, oir niksgam, oksomywnesay cyunudasy rin ynn cyomsignamae. Trotys i cyurfasig lwksamet aff y opitir id Irska enimmiglor ‘namys’, i y ilkofir agigined cyuy i ynrafnil cyubaiantiv enimmniked ‘nenmig’ id ed ungimynlwg til alrir sysnenukdud i rigw we zutin. Cyuy erug Irska, lomiutiyn id y nukoiredtik fagmys velet somdammyd cyuy ud loynirset aff yngau, neet nur durg i suerenedanig sysrid til y ika sprakys, rin og logyd dadanedanig nomienlir emyrintys oir nirsonenlir punuud. Lerfag wi finin rinel id tiimy ‘darvagt, kommenywp, ivodue’ id sitin ‘jongir, darvagt’ i koirnuiraffmae cyuy gigyr namys id durmid som Rinmynky, kulie, id Gysitisneaiet.
Y opsomtik namys, oft agiginaffig cyuy vokatiyn fagmys, enda gwdlo rir kommykys, i koirnuiraffig ed–, satrir doen- ‘tyfy’ id yo–, y ‘yin’, gydw ekdamnil, Ed- Ridók id Yo-Kíenrók.
Logyd i kombinesy afedragnyffys aff sysridkap ridlwdys, idfriaiur, id entinimikys enda nun wi cyuy ud satsnyff til mirymsy id sadan i cyunusnyff til Ensyska aff vagtskatys logyd i ynngad sprakys aff Priman id kanud goud soma yngir drassneay sadanig i cyosjetig lonamigys le pummdud gigyr myninig, ud endaud vel OMAE ä tralosjoniglwg dassnilossnir ynri cyaktlwg. I pedoriys aff oerlwssnir myikogdannzir wel nun alrir til edan adadad. Cyuy ilwkumynir, i afedragnyff aff i edanirno-Ensyska id Englo-Romani til dalys Ensyska, enmydanit cyuy va OMAE dudad til kym i “lossir id rir cysangy nimyf aff sdasgyff”, edvadys le ud ked y ika loktywninry idfrys enda cymyglwg cyuy prutin aff ud toiryfyg dadagnyff, ud dadagnyff le ud y akt op wyfyld oynirzagssnir til i etnik, cyosjetig id vokatywninlir inmalsiur afstifdunmae ler.
Bergman, Gösta, 1929: Västgötaknallarna och deras hemliga språk, månsing. Nysvenska studier 9. S. 153-238.
Bergman, Gösta, 1934: Tolkning av månsingord. Nysvenska studier 14. S. 50-55.
Bergman, Gösta, 1947: August Bondesons anteckningar om västgötaknallarnas månsing. Nysvenska studier 27. S. 168-177.
Birch, David. 1983. “Travellers’ Cant, Shelta, Mumpers’ Talk and Minklers’ Thari”. Lore and Language, 3: 8-29.
Björklund, Stig, 1994: Malungsmål och skinnarmål i språkprov. I: Dalmålsstudier. Festskrift itll Stig Björklund på 75-årsdagen den 19 februari 1994. Skrifter utgivna genom Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala. Ser. A.24. S. 133-157.
Calder, George (ed. and trans.) (1917) 1995. Auraicept na n-Éces: The Scholar’s Primer. Blackrock: Four Courts Press.
Danielsson, E., 1914: Svensk matrosslang. II. Skeppsholmsslang. Språk och Stil 1914. S. 87-93.
Etzler, Arthur, 1960: Svenskt tattarspråk. Svenska landsmål 82 1959. S. 130-151.
FL-300710 Antilanguages: Linguistics and its Discontents
FL-050911 Cryptosemantics – Kriptosemantika
FL-161111 Dy evadeggeke sy antigrammader - The emergence of antigrammar
FL-111112 Bearla Lagair
FL-240212 Crypse-Evansylwa tity Ériu – Cryptoevangelium in Early Christian Ireland
FL-250112 Ny elrain dy Aedor: idin gyldw-loglynag mamys – The Song of Aedor: Celto-Norse Hidden Tales
Gjerdman, Olof, 1946: Tattarna och deras språk. Svenska landsmål 68 1945. S. 1-55.
Gjerdman, Olof, 1948a: Djos Per Anderssons ordlista över svenskt förbrytarspråk. Svenska landsmål 70 1947. S. 1-46.
Gjerdman, Olof, 1948: Två förbrytarordlistor från 1840-talet. Svenska landsmål 70 1947. S. 65-184.
Gjerdman Olof, 1950: Djos Per Anderssons ordlista i original. Svenska landsmål 73 1950. S. 85-126.
Gjerdman Olof & Ljungberg, E., 1963: The language of the Swedish coppersmith Gipsy Johan Dimitri Taikon. Skrifter utgivna av Gustav Adolfsakademien. Uppsala: Lundequistska bokhandeln.
Götlind, Johan, 1929: Månsing från Mark och Kind, Nysvenska studier 9. S. 239-241.
Gotti, M. (1999). The Language of Thieves and Vagabondes: 17th and 18th Century Canting Lexicography in England. Tübingen: Max Niemeyer.
Harman, T. (1567). ‘A Caveat or Warening for Common Cvrsetors Vvlgarely Called Vagabondes’. Repr. in E. Viles and F.J. Furnivall (eds.) (1937) (orig. 1869). The Fraternitye of Vacabondes. London: Early English Text Society, 17–91.
Iversen, Ragnvald, 1939: Lånord og lønnord hos folk og fant. Trondheim.
Iversen, Ragnvald, 1944: Secret languages in Norway - Part I. The Romany language in Norway. Oslo.
Iversen, Ragnvald, 1945: Secret languages in Norway - Part II. The Rodi (Rotwelsch) in Norway. Oslo.
Iversen, Ragnvald, 1950: Secret languages in Norway - Part III. The Månsing in Norway. Oslo.
Langenfelt, Gösta, 1915: Järnvägssvenska. Språk och stil 1915. S. 88-101.
Lidén, E., 1930: Anteckningar om västgötaknallarnas hemliga språk, månsing. Nysvenska studier 10/1930. S. 119-131.
Refsum, Helge, 1944: Carl Säve och Eilert Sundt. Svenska landsmål 65 1942. S. 72-89.
Refsum, Helge, 1945: Tatermål i Norge. Maal og Minne.
Ribskog, Øyvin, 1940: Sjargong, forbryterspråk og rommani. Maal og Minne.
Ribskog, Øyvin, 1945: Hemmelige språk og tegn. Oslo.
Svanberg, I., 1985: Arthur Thesleffs efterlämnade zigenarmaterial på Kungl. biblioteket. Svenska landsmål 107 1984. S. 118-123.
Tillhagen, Carl-Herman, 1948: En nyupptäckt rommaniordlista från 1847. Svenska landsmål 70 1947. S. 47-64.
Ulrich, A., 1909: Ett ock annat om rommanespråket. Svenska landsmål 1909. S. 96-106.
Ulrich, A., 1912: Anteckningar om hemliga språk. Svenska landsmål 1912. S. 132-142.
